Trädet står stort och kalt i hösten
Redo för den nalkande natten
Ljumma vindar rör dess spröda grenar
Små röda löv darrar osäkert kvar

Solen går ner bortanför bergen
Skuggan sprider sig över dalen
En vindpust sveper över grenarna
som insiktsfullt släpper de sista löven

Ler och vänder sig om
Tar friska steg in i ljuset
Där återfinns kärleken
och vännerna som förlorats

Kvar finns en ocean av sorg
Bottenlös och evig, kall och tung
Nattens tunga täcke återstår att passera
innan dagen åter gryr och släcker mörkret
Men minnet, det lever för alltid